så helt plötsligt händer det,
smygande eller helt oförberett
det är som att den griper tag och ingenting kan få den att släppa taget
varenda gång försöker jag att slita mig loss, men det går inte
den var som min bästa vän, lämnade mig aldrig och sa alltid åt mig vad jag skulle göra
nu är den min fiende, men finns fortfarande alltid vid min sida
jag hatar rädslan över att veta att helvetestankarna när som helst kan slå till
veta att jag kommer stå försvarslös då, inte kunna göra nånting
låta dom slå mig till marken och påminna mig om allt dåligt jag gjort
få mig att vilja försvinna från mig själv
ljust till mörkt, skratt till tårar
fan, varför ?