kanske har jag alltid trott att jag inte förtjänar kärlek. vissa gånger tillochmed rädd för det. jag har hatat mig själv så fruktansvärt mycket vissa gånger. inte förstått hur det känns att acceptera. förundrats och hatat människorna runt omkring för att de fått gåvan att kunna älska sig själva. varför kan de när inte jag kan? varför ska det vara så svårt att förstå att vi alla har brister. jag förstod inte, kunde inte ta in orden. "jag tycker verkligen om dig" man kan inte tycka om en sådan som mig, jag har vart trasig så länge och du får inte tycka om någon som inte tycker om sig själv. ett ofärdig lagt pussel är inte fint. men någonstans i all oordning, så inser jag att jag inte är trasig idag. och det finns något att älska i varje människa. men det är fortfarande svårt att förstå, ibland känns det som att jag knuffas omkull, tappar taget. inser att jag har allt jag behöver. inser att jag har världens finaste vänner. som ett sms från ingenstans med en så enkel mening, men som kan göra en så jävla lycklig. eller som att ligga tätt intill, inte säga något men veta att jag har någon som inte är tvingad att vara här, som kan vara vart som helst, men som vill vara här. och det ända jag vet är att jag inte kan önska mig mer, för jag har det bästa.

sitter just nu och försöker trycka in mitt argumenterande föredrag om retuschering i huvudet, innan jag somnar måste det fan sitta, så är det bara.
min helg har vart brabrabra, förutom att jag ibland är så dum, tänker för mycket osv.
i fredags var jag hemma från skolan så pluggade och gjorde massa nödvändigt. på kvällen kom emelie, åt soppa med avocado&kesomackor(!), avslutade sen med naturgodis och grönsaker&dipp. två jäkligt bra filmer hann vi med också.
igår pluggade jag, tog en fika med finis klara, sen var jag med leo resten av dagen, en ben&jerrys hann vi med också hihih. idag sov vi till tolv, lagade mat, tränade och nu är jag hemma och pluggar en stund som sagt. ska fortsätta med det för att sedan köra lite söndagsmys iform av middag ute någonstans med mami och älskling!
puss

love you

när tankarna trasslar till hela tillvaron, dagarna fylls med funderingar och det är så jävla svårt att sätta fingret på vad det är som är fel, vad som gör allt så svårt. trycker bort människor från mig, skäms. när det känns som att man ska komma fram till något, men man har ingen aning om vad. jag kommer nog aldrig ifrån det, det kommer alltid finnas dagar det känns precis så, men det går över.

kommer på mig själv igen, jag har ju faktiskt världens bästa familj, vänner och leo. inget att klaga på