det är dagen innan den stora dagen, dagen då allt tar slut och allt får en ny början. dagen då man ska lova så mycket och ha världens största förväntningar. ett nytt år, en helt ny start. förra året drog vi på en stor fest hemma hos en vän som slutade i kaos. jag firade in det nya året genom att ligga i en soffa efter alldelles för mycket sprit. för ett år sedan var allt helt annorlunda. iår ska jag fira med mina fina vänner med mat till en början, sedan med ännu fler fina människor, vid tolv ska vi ta oss in till stan för att se fyverkerier och sedan är resten av natten oplanerad, får se vart jag hamnar. när klockan slår nyår ska jag pussa mina finaste vänner, för efter allt så är de faktiskt de viktigaste. jag tror att någonstans på vägen fick någon mig att inse att jag inte är värd något annat, någon fick mig att inse att känslor är något man ska hålla sig borta ifrån. kanske är det därför jag är rädd när jag somnar bredvid någon annan, någon som jag somnat bredvid förut. att det känns säkrare att ligga en bit bort än hud mot hud. att lämna mer osagt än sagt. att skratta bort saker som får mig så jävla osäker. för allt är lättare när det inte är på riktigt, och jag får faktiskt leva, jag får ha kul utan massa krav. det är jag värd, och det klarar jag mig på.

jag njuter av att sitta med en fin vän, dricka glas efter glas med vin, bli bjuden på drinkar, le åt hur fin kärlek kan vara mellan människor, skratta åt att träffa någon från förut som säger "följ med mig" och så går man och småskrattar bredvid varandra för allt är så jävla konstigt ibland. eller att ligga i någonannans säng på morgonen, bland andra kuddar och lyssna på musik med texter som på något vis, med tusentals metaforer, beskriver den där kärleken, varje låt. och jag känner bara att allt är så mycket lättare när man inte förstår, när texterna går förbi utan betydelse, och känslorna ligger sorterade i högar och inte längre skapar någon kaos. 
jag tror bara jag är lycklig för tillfället, kanske just för att allt inte känns så tilltrasslat.

har äntligen blivit lite piggare, dock saknar jag min borttappade hunger och matlust en aning, får hoppas de kommer tillbaka snart. idag har jag myst med mina favoriter, några timmar på tuna park och en fika, fick dock med mig ytterst lite även fast rean bjöd på ett rätt bra utbud, blir väl snålare ju mer pengar jag har. ikväll ska jag bara ta det lugnt hemma med mami, är fortfarande helt matt i kroppen. orkade mig dock ut på en timmas promenad tidigare, inte dåligt! imorgon är det fredag och jag har tänkt komma igång och göra klart alla uppsatser som jag måste göra på lovet, vill ha klart de innan nyår så att jag kan koppla bort allting med skolan sista veckan av lovet. imorgonkväll blir de antingen fest eller fredagsmys, tror min kropp skulle må bäst av de sistnämda haha. annars kommer helgen bestå av plugg, träffa en saknad vän och mysa med min familj då bror&emma kommer hit på lördag. börjar bli lite taggad på måndag också då det är nyår, middag med fina vänner är planerat och resten av kvällen är lite oplanerad än så länge, antingen hemmafest eller utgång, vad som helst blir nog maxat! 

dags för mat!

 

 

hade en fin julafton, var hemma mesta dels av dagen, senare kom resten av familjen runt 6 och då åt vi och öppnade julklappar osv. vid halv nio begav jag mig hem till julias kusin där det styrdes lite förfest. efter ett antal groggar, en galen granne osv så fortsatte vi till någon fest i stan, stannade där någon timma sen valde jag och julia att dra oss hem pga lite olika saker. klockan ett satt vi i min säng och åt köttbullar sen somnade vi. vaknade tidigt dagen efter(igår) och vid nio drog julia hem. somnade om till elva, gick upp och åt lite sen somnade jag igen. sen smög sig ett illamående från helvetet på och kvällens och juldagens jävla bra planer förstördes totalt. lämnade inte sängen på hela dagen igår och det jag fick i mig var ungefär lite avslagen cola, kändes lagom kul att ligga hemma med magsjuka när alla andra människor festade och hade så jävla kul. hade lite underhållning från några mindre nyktra pojkar tills jag somnade iallafall. vaknade iallafall utan illamående idag, har fått i mig en macka och sen tagit en fruktansvärt lång dusch, tittar på nils karlsson pyssling just nu, världens sötaste.

funderar på vad resten av dagen kommer erbjuda, har lite olika bud att välja på som att bli bjuden på phoenix eller spakväll med mina tjejer, får se vad som händer helt enkelt

ojoj, ibland kommer bloggen lite i skymundan, hade nästan glömt bort att jag hade en. har väl hänt en hel del på senaste tiden, och samtidigt ingenting. idag är det iallafall dan för julafton, kom hem från emelie för en stund sen, där hade vi uppesittarkväll med bingolotto och så ska det låta, mysigtmysigt! annars så fick jag jullov i fredags, fikade med mina fina efter och sen storhandlade jag med mamma. senare kom julia och emelie över och vi lagade mat, drack vin och pratade om allt möjligt. vid halv elva rörde vi oss till pitchers, där stannade jag kanske tio minuter innan jag rörde mig mot krogen, helt ensam ungefär. efter en snodd drink som jag blandat själv så har jag en del fina minnesluckor, somnade dock inte förens sju på morgonen efter 5 timmars konverserande om allt mellan himmel och jord. fick två timmars sömn som resulterade i en fruktansvärd gårdag, åt, sov och mådde illa ungefär hela dagen haha. idag hade jag iallafall kraft att både promenera en timma och köpa klart de sista julklapparna så nu är jag lugn. imorgon ska jag äta fruktansvärt mycket mat, typ. eller hade väl tänkt umgås med min familj, titta på kalle anka, öppna julklappar osv. på kvällen blir det nog fest, haha på julafton men varför inte. och sen ska vi inte prata om juldagen, kommer bli maxat, och sen nyår! jo men livet är rätt fint nu för tiden.
puss

han lägger fram ett vitt, blankt papper framför mig, ber mig fylla i på pappret hur stor del av mig som är jag. kanske är bara den grejen konstig, att hela jag inte skulle vara just jag. jag fyller i ett hörn av pappret, kanske en tiondel av pappret. en tiondel av mig själv är jag. resten är något helt annat, det är mina hjärnspöken. de smög sig på så oskyldigt, som en nästan omärkbar skugga. och med öppna armar välkomnade jag de, lät de ta större plats. timmar ute i mörkret varje dag spenderade jag med dessa hjärnspöken. de styrde mig vart jag skulle gå, tvingade mig att stå och trampa på konditionsmaskinerna i timmar, lät mig inte gå av förens benen skakade. sa åt mig att låta bli att äta, slänga maten när ingen såg. de fick mig att inse att det inte fanns något fint i mig, de fick mig att gråta när jag ställde mig framför spegeln, och de fick mig att tro att jag aldrig skulle bli nöjd, inte ens när min kropp endast bestod av skinn och ben. men på något sätt var det som en trygghet, något som sa åt mig vad som var rätt och vad som var fel. något som kunde styra över mig när jag inte hade förmågan och styrkan att göra det själv. kanske förändrades allt just i den stunden när jag inte längre kunde styra över mig själv, när varje dag istället blev en kamp mellan mig själv och hjärnspökena. och varje dag slutade kampen likadant. musiken som försökte överrösta ångesten, tårarna som blev till pölar på lakanen. och tillslut sömnen när utmattningen blev för stor. jag förstörde mig själv, inte genom att skada mig, utan genom att hata. och jag tror inte man kan förstöra något så mycket som just när man hatar. och man kan inte bygga upp, pussla ihop och ta sig upp igen om man inte slutar hata. ångest går över, men efter fyra år så har jag gett upp hoppet om att tankarna försvinner. ärr som inte syns, är samtidigt ärr som aldrig läker. än idag gör det ont, än idag kommer det över mig och den nästan omärkbara skuggan blir tydlig. idag känns det som för fyra år sedan.