det är dagen innan den stora dagen, dagen då allt tar slut och allt får en ny början. dagen då man ska lova så mycket och ha världens största förväntningar. ett nytt år, en helt ny start. förra året drog vi på en stor fest hemma hos en vän som slutade i kaos. jag firade in det nya året genom att ligga i en soffa efter alldelles för mycket sprit. för ett år sedan var allt helt annorlunda. iår ska jag fira med mina fina vänner med mat till en början, sedan med ännu fler fina människor, vid tolv ska vi ta oss in till stan för att se fyverkerier och sedan är resten av natten oplanerad, får se vart jag hamnar. när klockan slår nyår ska jag pussa mina finaste vänner, för efter allt så är de faktiskt de viktigaste. jag tror att någonstans på vägen fick någon mig att inse att jag inte är värd något annat, någon fick mig att inse att känslor är något man ska hålla sig borta ifrån. kanske är det därför jag är rädd när jag somnar bredvid någon annan, någon som jag somnat bredvid förut. att det känns säkrare att ligga en bit bort än hud mot hud. att lämna mer osagt än sagt. att skratta bort saker som får mig så jävla osäker. för allt är lättare när det inte är på riktigt, och jag får faktiskt leva, jag får ha kul utan massa krav. det är jag värd, och det klarar jag mig på.

jag njuter av att sitta med en fin vän, dricka glas efter glas med vin, bli bjuden på drinkar, le åt hur fin kärlek kan vara mellan människor, skratta åt att träffa någon från förut som säger "följ med mig" och så går man och småskrattar bredvid varandra för allt är så jävla konstigt ibland. eller att ligga i någonannans säng på morgonen, bland andra kuddar och lyssna på musik med texter som på något vis, med tusentals metaforer, beskriver den där kärleken, varje låt. och jag känner bara att allt är så mycket lättare när man inte förstår, när texterna går förbi utan betydelse, och känslorna ligger sorterade i högar och inte längre skapar någon kaos. 
jag tror bara jag är lycklig för tillfället, kanske just för att allt inte känns så tilltrasslat.