thinking about you

ibland känns vardagarna bara som ett ända långt vakuum fram till helgen, som att gå runt i en dimma och längta till att få slippa idioterna som tär på livet, människorna som tvingar mig att stå emot impulserna av att stänga in mig på toaletten och gråta ur smärtan. som att vrida ur en trasa, börja om på något sätt. så egentligen känns det här höstlovet som en befrielse, en lite längre paus från helvetet. och efter den lugna helgen har jag aldrig vart mer taggad på fest, slippa tänka och överanalysera och istället skylla misstagen på alkoholen. ska umgås med fina människor hos min pappa först och sedan vidare till krogen, med den högsta önskan att se så få idioter som möjligt. på torsdag åker jag vidare till min bror&emma som jag saknar! dessa är de närmsta planerna iallafall. idag har jag spenderat mycket kvalitetstid med älsklingszack och nu på kvällen har jag ätit godis och tittat film med mami. är lycklig för att jag ska få besöka friskis&svettis någongång i veckan, efter flera månaders uppehåll. lever väl helt enkelt på små saker.

trams

Namn: Lisa

Ålder: 18 år i ålderkris hehe

Längd: en och sjuttiotre centimeter

Sko-storlek: 39

Född: på bb i eskilstuna

Bor: inte på bb men i eskilstuna

Gör just nu: tryckt i mig lite godis och degar lite bara


Allmänna frågor.

Nämn tre bra egenskaper hos dig själv: motiverad, ärlig och hm, vet inte

Nämn tre mindre bra egenskaper hos dig själv: oroar mig för mycket, kontrollbehov och ärlig på den med


Vad är du rädd för: ensamhet, framtiden, mörker och döden

Vad är du mest nöjd med hos dig själv: att jag alltid gör det jag måste typ

Det roligaste jobbet du haft/har: nu i efterhand när jag tänker efter så va det mest ett slaveri men att jobba i stallet, ta hand om hästarna och göra skitgöra dag in och dag ut gjorde mig lycklig när jag var mindre.

Har du körtkort och egen bil: nej och vill inte ha något av de heller

När tar du ditt körkort: aldrig haha, nej men kanske någon gång i framtiden

När skrattade du senast: typ nyss

Vem åkte du bil med sist: mami

Vem åt du mat med sist: mami

Vem sov du hos sist: lea tillsammans med julia och emelie också!

Vem sov hos dig sist: något drägg hehe

Vad var du rädd för när du var liten: haha typ för mina syskon när de jagade mig..

Vad ville du, som liten bli när du blev stor: fotograf eller författare

Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient: kanske 2-3 gånger

Värsta smärtan du råkat ut för: sanningen är att den värsta smärtan jag upplevt är ångest, men om man tänker fysiskt så är det nog magkatarr

Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv: stallet och hästarna, att sjunga, vänner&familj osv

Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv: idioter i den här staden. lögner och ångest. samhällets ideal.

Har du någonsin sportat: har både simmat, spelat tennis och ridigt, och sen tränat på gym osådär.

Någon du ser upp till: min syster amelie och min bror kim, min syster för att hon är så otroligt stark och min bror för att han är så otroligt klok.

Vad finns alltid i din handväska: har alltid med mig lypsyl, mobil och nycklar.


Har du varit utomlands någon gång: jadå, norge, finland, tyskland, estland, grekland, australien, england och spanien typ

Vilken plats var finast: grekland helt klart.

Största stad/städer du varit i: haha ingen aning


Lite mer personliga frågor.

Har du någonsin tagit eller provat droger: nej om inte alkohol räknas som drog

Snusat: ja

Har du piercing eller tatuering: no

Hur ska en kille vara/se ut för att du ska falla pladask: haha har inte direkt något ideal, antar att min smak är ganska varierande

Finaste komplimang du fått: oj jag vet inte, måste vart när en kille sa att han blev intresserad pga min personlighet. för alltså sättet man är på är mycket viktigare än utseendet

 

Har du sårat en kille riktigt ordentligt någon gång: jo, något av de jag ångrar mest i mitt liv

Har du blivit sårad av en kille riktigt ordentligt någon gång: jo kanske, fast situationen förvärrades nog en del pga all alkohol

 


Antingen-eller-frågor:

Storstad eller landet: både

Hamburgare eller pizza: inget riktigt, kycklingrulle dock<3

Kött eller fisk: fisk

Hund eller katt: Hund

Aftonbladet eller Expressen: Aftonbladet

McDonalds eller MAX: McDonalds

Vin eller Öl: vinvinvin

Charter- eller skidsemester: Charter

Sverige eller Utlandet: alltså egentligen sverige antar jag

Sport eller nyheter: Nyheter

Hockey eller fotboll: fotboll fast helst inget

Ljushåriga eller mörkhåriga killar: mörkhåriga!

Sommar eller vinter: Sommar

Vår eller höst: Vår

Flyg eller tåg: Flyg

Bil eller buss: Bil


need your love

hade en mysig gårkväll som innehöll pizzamys hos min syster med papi också, sen åkte jag vidare till lea med julia och emelie, pratade och skrattade hela kvällen, avslutade med en iskall cykeltur till västerleden för att äta glass! vaknade upp runt halv elva idag, myste ett tag och kom väl hem för någon timma sedan. tänkte strax ta en promenad med rosie, blåser dock förjävligt mycket så laddar mentalt lite först. senare väntar fika och bio med min fina klara, åh så bra! nej, en promenad med sigge&alex i lurarna så ska jag nog klara av blåsten.
puss

turn up the love

känns jobbigt att jag nästan har ångest inför lovet eftersom jag har ungefär ingenting inplanerat. eller jo, imorgonkväll ska jag mysa med klara, på onsdag tänkte jag köra en fin utgång och dricka mig lagom full, på torsdag ska jag och mami åka över till örebro och hälsa på bror&emma, var alldelles för längesen så vi stannar över natten! lite planer iallafall men helst av allt hade jag velat åka långt bort hela lovet och slippa den här staden ett tag, men måste hålla i pengarna lite. idag har jag iallafall tagit de lugnt, pluggat litelite och vart ute och gått. om en stund ska jag ta mig hem till min syster där min papi befinner sig också så ska vi äta pizza osådär, sen ska jag spendera natten hos lea med mina favoriter!
lite så typ

alla säger att man måste hitta sig själv, men kan någon förklara precis hur det känns när man har gjort det?

kanske beror det på saknaden. eller bara behovet av bekräftelse. för det gör inte ont att det är någon annan som ligger bredvid. det gör inte ont att det inte alls var längesedan det var du som låg där istället. även fast det känndes så jävla mycket mer påriktigt när det var du, kanske för mycket. klarar inte av att vara behövd, klarar inte av att veta att jag måste älska någon annan lika mycket. men nej, det gör inte ont och jag känner mig inte hemsk och kall, det som gör ont är just det att jag inte känner någon ångest. jag kunde kärleksförklara allt som var du och jag på ett så jävla bra sätt, låta fingrarna rulla ljudlöst över tangenterna och med ord få fram hur jävla bra du fick mig att må. och jag kan försöka skriva på samma sätt om när jag, onykter och jävligt vilsen, gick genom stan när solen började gå upp igen, med någon som inte visste något alls om mig, men det går inte att skriva om något sådant på samma sätt, för då handlade det bara om att framkalla någon slags lycka för stunden. kanske kommer jag aldrig förstå om allt handlade om en saknad som jag bedövde med närheten av andra, eller om saknaden faktiskt kan försvinna så snabbt.

some days

vissa dagar orkar jag inte låtsas som att inget gör ont och att allt är bra. så idag låter jag det kännas så,låter tårarna rinna och låter mamma krama om mig lite. det känns nog lättare imorgon igen.






söndag i vanligt ordning

känner mig sådär trött så att det nästintill gör ont. det gör ont i huvudet för att det är så ansträngande att hålla ögonen öppna. sen gör det ont i halsen också, känner att det kanske är dags för mig att bli sjuk nu, inte bra alls. idag har jag iallafall sjungit i kyrkan med kören och nästan skrivit klart historiauppsatsen, duktig! snart kommer lisa och då ska hon få slinga mitt hår osådär, minst sagt på tiden eftersom min utväxt börjar ta över hela håret. längtar inte alls till skola imorgon, känner att jag är i stort behov av sömn och vila.
på återseende

hungry hearts

känner mig mörbultad. och sen känner jag mig tom. försöker känna mig glad men det är för uppenbart att det inte alls så läget är egentligen. igårkväll åkte jag iallafall hem till julia, åt mat och drack rose och äckliga blandningar. fick sedan skjuts in till stan för utgång, en både bra och dålig utgång antar jag. några sovtimmar på golvet inatt har resluterat i fina blåmärken här och var. idag har jag iallafall sovit, vart ute och gått, vart en stund hos syster och nu har jag fått god mat, slängt i mig två läkerolaskar plus att jag har en fin godispåse också, så resten av kvällen ska jag spendera framför några filmer och kanskekanske plugga lite, tvivlar dock på den just nu.
puss

jag har gett upp hoppet om verkligheten, men jag ger upp aldrig tillsammans med er.





det är fredag och det gör ont i mig hur mycket idioter det finns i världen, hur ont det gör att leva i den här staden. hur människor man trodde att man kände gör så att man ligger sömnlös och vrider sig i ångest. men jag måste skita i det ikväll, vill känna riktig jävla glädje, så ikväll dricker vi oss fulla och dansar, gömmer smärtan längst in.

friday it is

hade en bra gårkväll, middag på akropolis med papi&monika, mycket trevligt och muy gott! sov sedan hos de också. vaknade tidigt idag så startade dagen med några kilometer i regnet, sen en dusch och nu har jag stoppat i mig frukost, mysmorgon! börjar inte förns om nästan två timmar så ska stanna här i soffan framför tvn ett bra tag till. har endast två lektioner och senare ska jag fredagsfika med min bästa vän, göra klart min historiauppsats och ikväll blir det förhoppningsvis fest och krogen med min favoritjulia!
love

16.18

höjer volymen och önskar på något sätt att huvudet ska sprängas i bitar. känner mig en millimeter bort från att brista ut i panik, rädd för att tårarna ska börja rinna oavbrutet, hejdlöst. känner mig trött på mänskligheten. äcklas, förvånas, hatar. jag vet inte längre vad jag ska ta mig till, ibland är det ända jag känner mig kapabel till att stänga in mig i ett rum och gråta ut allt som gör ont, all ångest, all hjärtesorg. säger till mig att det ända jag kan göra är att stå på mig, var stark. men jag känner mig trasig, intrasslad i mig själv. men det kommer gå


börjar om, går vidare

en paus, ganska välbehövlig antar jag, men nu börjar jag sakna att kunna skriva lite då och då. inte mycket har hänt sen sist, samtidigt som det känns som att det har hänt så mycket så att det har uppstått ett kaos i min hjärna. kanske är det just därför jag vill kunna ventilera lite någonstans. ja, så får det bli.-
vi hörs snart!

RSS 2.0