ibland slår det mig hur fina vänner och familj jag har, och hur lite jag egentligen har att klaga på. hur lätt det är att bara tänka på allt som tynger en, oroa sig och ångra saker. jag hänger mig kvar så lätt vid saker och problem, har så svårt att bara gå vidare. men jag måste lära mig, för det handlar inte om att fly. jag har gjort det för många gånger i mitt liv, tagit den enklaste vägen, vänt mig bort. men inte längre.


sista veckan av frihet och jag planerar in så mycket som möjligt, kommer på mig själv med att inte kunna sitta still längre än någon timma. myser med mina favoriter osv. resten av dagen tänker jag spendera på ett välbehövligt sätt, hemma med mig själv. startar dock med en promenad eller springtur i skogen, mest för att det är så jävla skönt och för att jag legat på latsidan alldelles för länge, hela sommaren rättare sagt. vi hörs!