Starting from zero got nothing to lose
kanske kommer jag aldrig vidare, kanske är jag fast i det här. hur mycket jag än förtränger, försöker att leva i det som är nu, så tär det som varit på mig. känslan av att aldrig komma ifrån det helt, veta att vissa aldrig kommer släppa det och dag in och dag ut påminna mig. känslan av att veta att jag aldrig kanske blir helt frisk, för det är det de säger. att allt hat jag kastade på mig själv, har brutit ner mig så mycket att jag aldrig kanske kan älska mig för den jag är. alltid på gränsen. jag har ju ett mål, och kanske är det inte så svårt att bara göra. men spelar det ingen roll hur det känns på insidan, att det ibland känns så otroligt jävla tungt vissa dagar, att det inte bara går att göra. är det rätt att jag vissa gånger bara tvingar i mig allt det där godiset bara för att visa att jag inte är sjuk längre. sedan alla tårar som rinner efteråt, inte för någon jävla ångest, utan för att det är just det som krävs för att någon ska tro på mig, för att någon kanske kan glömma för en sekund vem jag var förut.
men kanske har jag bara mig själv att skylla, för att jag förlorade mig själv bland ångest och tårar, och att jag än idag gör snesteg och faller tillbaka. och det ända jag vill är att vara stark, men det är så jävla svårt.
men kanske har jag bara mig själv att skylla, för att jag förlorade mig själv bland ångest och tårar, och att jag än idag gör snesteg och faller tillbaka. och det ända jag vill är att vara stark, men det är så jävla svårt.
Kommentarer
Postat av: Bror Kim
Det får göra ont, men jag tror och hoppas att det blir bättre även om vissa dagar är jobbiga. Jag satt nyss och skrev ett brev om min hypokondri. Ångesten och rädslan är mindre nu till slut, det tog lång tid men till slut blev det bättre. Jag tror nog att jag alltid kommer få leva med en del ångest och hypokondrin kommer nog aldrig helt försvinna, MEN, med åren har det blivit bättre och det är vad som betyder något.
Du är värd att älskas kära syster! Jag förstår att det är jobbigt när du blir pushad, men när det sker så är det av kärlek.
Du är fantastisk på så många sätt och vis och jag är så glad som har dig som syster!
Jag älskar dig!
Trackback
