en evig kamp om det som var rätt och fel, men det spelade ingen roll, jag kände inget längre.
vi kan blunda men ändå se. titta bort och önska. men alla kommer se. så som alla ser att man är stark ibland, så ser alla att sår rivs upp ibland. för vi kan titta ner, låssas som ingenting, vända oss innåt, men med en ända blick, ett ända ord så står vi där tomma och såbara. jag gömde mig. jag vände mig innåt. jag visste att alla fanns kvar, hur mycket jag än förträngde de. inom mig satte jag upp mål. varje dag samma sak. jag visste vad som var rätt, men jag hade ingen makt över mig själv. någon annan tog den ifrån mig. den sa vad som var rätt men jag visste att det var fel, men jag var svag. tillslut spelade det ingen roll vilken dag det var eller vilken tid på dygnet. jag kände inget. ett evigt mönster. jag vaknade med ångest, planerade min dag för mig själv, flydde från det som skulle räddat mig, men som gjorde så fruktansvärt ont. det var bara jag, och helvetet inom mig, som lät mig vara när jag gjorde rätt, men som förblindade mig med ånger, smärta och tårar som rann oavbrutet, när jag gjorde fel. ingen fick se. ingen fick röra. för det värsta är inte att vara svag, det är att visa sig svag. och kanske så såg ingen, vad fanns att se i den tomma blicken som endast såg mörker. och vad fanns att se i mörkret. vart var glädjen. den fanns ju där, precis bredvid. men mörkret var för skymmande, täckte allt ljus. långa nätter utan sömn, och dagar insvepta i mörker. vart var jag påväg. var befann jag mig när plötsligt någon grep tag i mig, ställde mig öga mot öga med helvetet, tvingade mig trotsa det. och kanske gjorde det som mest ont just då, även fast jag inte var själv, men alla såg, alla visste, jag var inte längre stark. de tog ifrån mig den ända säkerheten jag hade, min ångest. den ända som förstod mig, den ända som aldrig lämnade mig. och idag står jag själv, utan ångest. med tårar som rinner ibland, med tankar som försöker vilseleda mig, men idag är jag inte själv. idag är jag inte instängd i mig själv. idag har jag insett att det inte finns någon sanning i orden, ensam är stark.
Kommentarer
Postat av: Bror Kim
Du skriver så ärligt och vackert om det hemska och jobbiga!
Jag vill bara säga att jag älskar dig syster! Du är oändligt värdefull för mig!
Trackback
