ja, jag vet. jag gjorde fel, misstag efter misstag. glömde bort allt, tränade dag in och dag ut, flera timmars promenader i mörkret, ljudet på högsta volym för att dämpa smärtan, men tårarna rann ändå, varje steg och varje sekund. straffade mig själv så hårt jag kunde, ingen mat för du är ful, du förtjänar det inte. även fast du känner för att ramla ihop så måste du fortsätta gå, annars kommer ångesten bli värre. låt ingen se, lås ute alla andra. tillslut förstod någon, och jag hade helt förlorat mig själv. någon sa, det här är bara början, och den är värst men du måste ta dig igenom det. en tyst viskning, jag kommer inte klara det här, jag orkar inte kämpa längre. tanken på vem jag skulle vart idag om ingen hade hjälpt mig och tvingat mig att inse, tanken på om det ens skulle finnas ett jag. hur något kan få en så otroligt trasig, förstöra en människa helt. det tog så otroligt lång tid för mig själv att inse, jag var sjuk och ibland skäms jag. hur kan man vara så svag, så vilsen, så rädd och feg. hur kunde jag låta allt omkring påverka mig till den grad att jag inte längre hade kraft att vara glad, inte klarade av att se något ljus, förlorade glädjen i att leva. för jag har också erkänt, vissa gånger ville jag inte längre leva. och om jag kunde skulle jag straffa helvetet som gjorde detta mot mig så som den straffade mig, sanningen kanske bara är den, att det var just jag själv som blev min största fiende, jag förstörde mig själv.

men jag har gått vidare, jag har inte glömt den jag var men jag har släppt taget. det finns inget jag vill minnas av den, ingen glädje. det fanns inget fint i den personen. idag är jag någon annan, jag föll sönder bit för bit för att sedan kunna bygga ihop mig igen, till något bättre. och jag är säker, jag blir aldrig så igen. men du måste släppa taget, glömma den trasiga människan jag var, för att se vem jag är idag. jag är en människa som har förstått att det är mer värt att vara lycklig än äckligt smal, att mat inte handlar om att uppleva en fruktansvärd ångest, utan något som är viktigt och bra. jag har vänt min syn på träning, och jag gör det för att jag mår bra, inte för att mildra någon ångest som inte finns. tro mig, för jag kan inte bli den jag vill vara, om du försätter se tillbaka på något jag lämnat.