jag visste ingenting, men så från ingenstans dök du upp. kanske blev jag rädd, blundade och intalade mig att det där är ingenting för mig. för jag har hört om det där att förlora sig själv i någon annan. men jag tänkte ändå ibland, vad tänker han på just nu. och jag lät någon komma närmare, lät någon se vem jag var, det fina och allt det fula. och jag tänker om och om igen, du är värd något bättre än mig. jag vet ingenting och du måste ha tålamod, för jag har vart rädd så länge och jag måste lära mig, jag satte livet utanför mitt synfält i en så lång tid, och bitarna ligger fortfarande inte rätt, för jag bröt ner mig till ingenting fanns kvar, och nu måste jag bli hel. och en dag blir jag hel, och jag är din så länge du vill. för det finns stunder jag känner mig mer hel än halv, och det finns stunder jag glömmer allt som är mörkt och fult. jag önskar jag kunde ge dig något lika stort.