den här människan är en av de bästa jag har. hon är den klokaste, finaste, knäppaste osv. hon är den vännen jag har känt längst som jag fortfarande har kontakt med. det är med henne jag har kanske den konstigtaste relationen. när hon började i min klass i fyran så låtsades vi att vi inte kände varandra, även fast vi var nästintill bästa vänner. en lång och otroligt konstig historia. allting började i stallet när hon en gång skulle rida extra i min ridgrupp. jag kommer ihåg att vi bar fram bommar tillsammans och jag kommer ihåg att hon en färglad stor tjocktröja på sig. i hela mellanstadiet så var vi varje dag, hela dagarna. vi gick nästan alltid hem till mig efter skolan, åt massvis med ostmackor och drack oboy. mer vet jag inte riktigt vad vi gjorde, men vi tröttnade verkligen aldrig på varandra. det finns nog inte heller någon vän som jag har bråkat så mycket med som med henne, ibland bråkade vi varje dag och det slutade alltid med att hon grät och jag grät nästan aldrig, det är väl så jag är. vi var också brevvänner, ibland skrev vi helt normala brev om vad vi hade gjort idag ochsåvidare, och ibland skrev vi djupa brev om hur vi kände och allt sånt där, oftast när vi hade bråkat. under en period köpte vi alltid med oss en ben&jerrys när vi gick hem från skolan, sedan åt vi den framför top model. en vinter var jag med henne och hennes familj till lofsdalen och åkte skidor, så himla härligt och jag känner mig alltid så välkommen och trygg hos hennes familj. det är sjukt hur många minnen vi har, hur mycket saker vi har gjort tillsammans. hon är alltid den som kommer med de klokaste sakerna, som alltid ger mig råd och berättar för mig vad jag borde och inte borde göra. hon har vart med om så mycket och jag känner nog ingen som är så stark i sig själv. om det är någon jag ser upp till så är det henne. vi kommer alltid hålla ihop, det vet jag. jag älskar dig