allt går lite som i en bergochdalbana, känns de som. i helgen hade jag fetaste ångesten/stressen inför livet, ton med plugg och sen fick jag erbjudande om jobb. provade jobbet i måndags, som telefonförsäljare, det var så otroligt obehagligt på något konstigt sätt. känslan av att ringa person efter person, och varje gång känna sig så otroligt ouppskattad. gick därifrån efter fyra timmar med den okönaste känslan, i tisdags gick jag inte tillbaka.
igår skulle jag åkt till romme, satt i tisdagskväll och trodde jag skulle gå under så igår stannade jag hemma och pluggade helahela dagen. och ojojoj vad mitt liv är jobbigt, haha förlåt! men känner bara för att skriva av mig lite. känner att jag börjar komma tillbaka lite på banan nu iallafall, har dock ett svårt biologiprov imorgon men efter gårdagen så känns de okej nu! hade en kort skoldag idag med tre lektioner, gick och handlade med mami sen och nu sitter jag och trycker in det sista om individens genetik i huvudet. i helgen ska jag förbereda mig inför den årliga helvetesveckan innan lov, men ska hinna med och ha lite kul också!
ibland känns verkligen livet förjävligt, livslusten försvinner helt, tårar bara rinner för att allt känns så hopplöst. men kanske måste det vara så för att man ska fortsätta kämpa, varje gång.

aldrig utan mina bästa, familj vänner osv