ett återkommande tanke. en vilja och något som kanske verkligen behövs. jag måste släppa saker nu och gå vidare. i hela mitt liv har jag hängt mig kvar vid saker, saker som gjort ont men som har blivit som någon slags drog. jag har hållt kvar vid en sjukdom i tre år nu, jag har inget svar på varför, varför jag tillåter hjärnspökena förstöra fortfarande, varför jag tillåter mig själv att må dåligt över något som inte är värt någonting i hela den här världen. visst, det går inte att bestämma en dag att idag ska jag bli frisk, idag ska jag rensa ut tankarna som påminner mig om ätstörningen, idag ska jag inte se mig själv i spegeln och hata, idag ska jag inte välkomna ångesten. men kanske kan jag försöka ännu lite mer. samtidigt som dessa problem snurrar runt och konstant är medvetna och nära till hands, så händer andra saker. man ändrar riktning och lämnar och lämnas av människor, man tar beslut som man vet är fel, som kommer göra ont, men som bara blir. för ett år sedan skrev jag i den här bloggen om precis samma saker som idag, kanske var jag inte lika öppen och kanske berodde det på att jag inte var tillräckligt stark då, jag hade inte fått distans till saker. nu sitter jag här idag, kan berätta om allt de som gjort och fortfarande gör ont. kan skratta och förundras över hur otroligt stört mitt liv var, och visst, jag vet att mitt liv fortfarande är stört och att jag ibland beter mig precis som en människa som är sjuk. men jag måste vidare nu, släppa taget helt. jag anser absolut inte att jag är sjuk i anorexia längre, och för mig har den konstateringen alltid vart väldigt svår, jag har aldrig uttalat meningen "jag har anorexia". det låter hemskt och det skrämmer mig. en ätstörning låter på något sätt bättre, en ätstörning behöver inte vara så allvarlig. men det handlar inte om vad jag har vart, hur jag har mått eller hur lång tid som har gått. det handlar om att gå vidare nu, därför tänker jag ta bort bloggen snart, och om jag tänker börja skriva någon annanstans eller inte vet jag inte än. jag vet bara att det mest passande ordet just nu är "omstart" jag börjar på ett nytt kapitel nu.