Barfota fötter genom hela stan

man måste bestämma sig för vad man vill. man måste inse. jag har insett, för det tar emot att gå den där vägen som jag gick så många gånger förut. det var grus under skorna de första gångerna jag gick dit, precis som det är nu med. i samma rum med samma väggar, samma stolar, samma människor. samma problem. men jag har lämnat allt det där, jag vet det nu. jag tänker släppa allt så fort som möjligt, för nu ser jag livet som finns bredvid mer tydligt. och jag vet, inget är värt det där ännu än gång.

solen lyser in genom fönstret just nu när jag sitter här i köket, dricker kaffe och väntar på ett samtal från jobbet. tror jag har blivit en aning sällskapssjuk, så även denna morgon vaknade jag bredvid min fina. kanske finns det inget bättre än att somna och vakna i hans famn. lukten, tryggheten, att allt känns så rätt och enkelt.
skolan börjar inte om cirkus två timmar så har all tid i världen att göra världens godaste frukost, lyssna på musik och kanske sola en stund. ikväll ska jag träna, världens bästa grej. imorgon hoppas jag att emelie vill mysa med mig och äta ben&jerrys, skulle bli glad då. på lördag ska vi ha kul iallafall!
love

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0