det är så jävla svårt, ibland. blir man någonsin fri från något som suttit så djupt i en. lämnar tankarna någonsin en helt. om jag kunde göra ogjort skulle jag göra det. det tär på mig, varje dag. jag vill inte tillbaka, aldrig igen. som en evig kamp, jag vet vad som är rätt, jag är starkare, det är väl bara att göra. men något kämpar emot. det känns som ett bakslag, jag skäms och jag vill bara vara stark. men jag orkar inte ljuga för mig själv. det gör fortfarande ont, ibland.