och jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit

en evighetslång kamp, varje jävla dag. om vad som är rätt, vad som är fel. om att ha ont men alltid tänka det går över. om att tänka, leta bland alla förvirrade tankar bara för att hitta det som är rätt. om att känna ett stort jävla misslyckande, bara. om att inte vilja, men göra ändå. om att försöka dränka allting, skjuta allt så långt bort ifrån mig själv, bara för en stund. men allting kommer igen, och igen och igen. längst där inne finns allting som har vart jag en gång, längst där inne pågår en kamp utan slut, en kamp om allting. jag vill ju fan bara vara stark, men allting kommer tillbaka

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0