you
bara att få ligga nära, andas in och andas ut, samma luft. höra hjärtslagen som slår lika hårt som mina. prata om livet, allt som hände innan oss. jag berättar om den jag var, och om allt det som gjorde så ont och som än idag gör ont, men som är en del av mig. och kanske är det just all den trygghet, glädje och kärlek jag känner med dig som får mig att våga, som tillåter mig att vara den jag är. jag visste inget om kärlek, hur det är att ligga tätt intill, att behöva någon och vara behövd, att känna fingertopparna som drar längs huden, att se på någon och känna tillhörelse. jag visste inget om riktig kärlek. och det skrämde mig, och jag blir rädd än. ord som bildar meningar som är så lätta att bara slänga ur sig, men i natten, när ingen annan hör, så får de betydelse. ibland önskar jag att det fanns något att säga, något jag aldrig sagt, som skulle beskriva vem du är för mig och vad du har gjort med mitt liv. jag hade känt mig trasig länge, förstörd och riven i bitar. ett pussel omöjligt att lägga klart. kanske var det för att hatet mot mig själv hade vart så stort så länge, eller för att jag helt hade förlorat mig själv. idag känner jag mig inte trasig, kanske inte som ett färdiglagt pussel heller. men jag uppskattar livet, för du finns i det.
Kommentarer
Trackback
