jag behövde lära mig att älska mig själv, eller att åtminstone inte alltid hata det jag såg.
jag har lärt mig att det svåraste inte alltid är att lära sig att älska sig själv. för om du inte är benägen att älska dig själv, hur ska du då låta någon annan älska dig. jag var långt ifrån att ens vara i närheten av att älska mig själv när jag samtidigt lät någon annan älska mig. någonstans blev det för mycket för mig och jag vart rädd. sen dess har jag varje dag försökt komma närmare mitt mål, att älska mig själv. det har tagit all min tid och tanken på att komma nära någon annan, låta någon annan komma nära mig, har jag skjutit långt ifrån mig. idag hatar jag inte, det gör inte ont när spegelbilden ser tillbaka på mig. varje dag är inte en kamp och istället för timmar så går det dagar och veckor emellan att ångesten gör sig påmind. idag är jag starkare, och idag lägger jag ingen tid på att avsky. men visst blir jag rädd när jag tillåter mig att sakna någon annan igen, att hellre ligga bredvid än ensam, att faktiskt känna något.
Kommentarer
Trackback
