och även fast saker känns tunga så har jag väl någonstans kommit till insikt med att jag måste tänka på mig själv, för livet måste gå vidare någon gång, jag måste släppa vissa saker tillslut. i förrigår avslutade jag ett kapitel, jag satt i samma rum, på samma stol med samma människor och kom fram till att det är dags att gå vidare nu. i tre år har jag dragits med min ångest, mina hjärnspöken och ett fruktansvärt självhat. och det är fan inte värt det längre. så när jag gick ut genom den där dörren och lämnade det där stället, som jag har gjort så många gånger förut, så gjorde jag det för sista gången i förrigår. jag är frisk nu, det är bara så.

har haft en lång skoldag. är hemma en stund nu, dricker kaffe, äter kesella och frukt och andas lite, snart ska jag iväg till kören och sjunga några timmar och resten av kvällen ska jag spendera med matteboken. en kort skoldag imorgon och sen ska jag träffa min efterlängtade sara. mest längtar jag till helgen, går endast förmidda på fredag och på kvällen väntas mat, vin, drinkar och utgång med fina tjejer, och på lördag åker jag och mami över till bror&emma i örebro och stannar där till söndag, känns som att det kan bli en jävla bra helg.
puss