för jag vet inte riktigt varför. skolarbeten hänger över mig och sliter ut varje liten energignutta ur mig. jag har också insett hur fruktansvärt lite jag betydde för vissa människor, hur allt man trodde visade sig vara fel. men fastän detta så känner jag mig så jävla glad, lättad, förväntansfull och lycklig. man inser hur otroligt fina människor man har runt sig, hur värt det är att sitta i timmar och prata om livet. hur viktigt det är att ha saker att se fram emot, att veta vad man vill och också göra allt för att lyckas. hur något man saknat så mycket blir till en slags vardag igen, för träning har alltid vart att få fly verkligheten för ett tag, att få fokusera helt på vad ens kropp är kapabel till och hur jävla viktigt det är att inte förstöra den med massa idiotiska ideal, sjuka tankar och förbud. för jag tänker aldrig göra det igen. och jag kanske aldrig mer kommer lita fullt ut på människor, håller alltid mig själv närmast. men jag tänker aldrig mer slösa min tid på sådant som inte är värt det. och imorgon kommer bli så jävla bra, kan inte bli annat tror jag!